Att tro eller inte?
Något som jag ofta funderar på är varför saker händer, finns det något förutbestämt för alla eller är det bara slumpen som avgör. Finns det någon Gud? Vad är det som styr över oss människor, eller är det vi själva som styr? För mig finns det ingen direkt Gud, om jag skulle definera min tro, är det att jag tror på en kraft som styr oss utan att vi är medvetna om det. Allt händer av en anledning, vissa saker kan vi påverka själva genom våra val och handlingar. Alla har en förutbestämd väg att gå i livet, om vi sedan går in på nån liten stig brevid kan det ändra på riktningen, men inget händer av en slump. Om den kraft som bestämmer detta är vad folk kallar Gud, då tror jag på honom, och för mig är Gud just den här kraften, inte någon övernaturlig varelse. Men något som påverkar mitt liv.
Jag tror inte på spöken, vampyrer eller liknande. Men jag VET att alla de som dör, finns kvar, vakar över oss. De håller sig nära alla de älskat i livet och ger dem styrka att orka fortsätta när det är jobbigt, och stöttar genom livet. De som väljer att inte stanna kvar, försvinner vidare, till någon okänd plats, en bra plats, där inga bekymmer eller problem existerar. Dit kommer man först när alla man älskat i livet inte längre lever, då finns det inget att stanna kvar för längre.
Detta är vad jag tror på, en del av mig själv, jag är stolt över det och ingen kan få mig att ändra på mina tankar, för det är mina. Jag tror på detta för att jag har hopp, ett hopp om att allt kan bli bättre, oavsett hur dåligt det är.
//Johanna (Duckie)
Jag tror inte på spöken, vampyrer eller liknande. Men jag VET att alla de som dör, finns kvar, vakar över oss. De håller sig nära alla de älskat i livet och ger dem styrka att orka fortsätta när det är jobbigt, och stöttar genom livet. De som väljer att inte stanna kvar, försvinner vidare, till någon okänd plats, en bra plats, där inga bekymmer eller problem existerar. Dit kommer man först när alla man älskat i livet inte längre lever, då finns det inget att stanna kvar för längre.
Detta är vad jag tror på, en del av mig själv, jag är stolt över det och ingen kan få mig att ändra på mina tankar, för det är mina. Jag tror på detta för att jag har hopp, ett hopp om att allt kan bli bättre, oavsett hur dåligt det är.
//Johanna (Duckie)
Kommentarer
Trackback
